Det här var intressant läsning. Ett blogginlägg där andningstetspeuten Areskog skriver om vikten av att andas med näsan. Jag har upptäckt att jag har lagt mig till med en ovana att allt som oftast andas genom munnen, istället för genom näsan. Vet inte hur eller när det började, men det har förstås blivit oftare nu i vinter när jag haft en seg förkylning och varit täppt en längre tid uppe i näsgångarna.
Saken är den att jag börjar ana att en del av mina problem, med bl a ansträngningsutlöst värk i bröstkorgen (som jag tolkat som hjärtproblem) har med den felaktiga andningen att göra. Får ”håll”, blir andfådd, känns som att jag inte riktigt får åt mig andan. Som något förstadium till astma.
Om man andas med munnen hinner inte luften värmas upp innan den når lungorna och det kan skapa oreda där nere. Det verkar även som att min nästäppa (eller bihåletäppa) bara blir värre när jag inte andas med näsan.
Har nu börjat träna på att hålla munnen stängd när jag är ute i kylan och promenerar, eller är inomhus och städar eller så. Och märker genast att det känns bättre! Den där skärande känslan i bröstkorgen uteblir. Vilket skulle kunna tyda på att det har med andningen och lungorna att göra. Men när näsan känns täppt vill man gärna dra in luft genom munnen för att det är lättare.
Önskar nu hitta något avsvällande medel som inte är beroendeframkallande. Jag tror att hon som senast undersökte mig på vårdcentralen tipsade om Nasonex.
Vi ligger efter med städningen här hemma, åtminstone med dammtorkningen. Inte bra. Tror nämligen att jag är känslig för damm, eller rättare sagt kvalstren som bor i dammet. Får se hur jag mår i morgon, om jag blir svullen i näsan efter dagens dammtorkning. Jovisst, här ska våttorkas oftare och dammas med våt trasa. Köra runt med den där dammvippan blåser ju bara runt dammet. Näe, ska det va så ska det va. Så ska vi se om det inte blir bättre med hälsan också!